Designmuseet fick år 2019 en fascinerande donation: formgivaren Gunnel Nymans (1909-1948) arkiv. Arkivet innehåller den särskilt som glasdesigner berömda Nymans skisser, korrespondens, fotografier och annat material. Det utställda arkivmaterialet fullbordar bilden av designern och berättar mycket om hennes värld. Utställningen om Gunnel Nyman -arkivet skildrar främst formgivningen, men denna gång lyfts också själva museiarbetet fram. Vad händer med arkivet då det flyttas till en del av Designmuseets samling? Hur görs en designers privata egendom tillgänglig för allmänheten? På denna utställning får publiken bekanta sig med både museiarbetet och det mångsidiga material som bevarats från designerns liv och verk. I Designvindens arbetsstation för datalagring kan besökaren själv delta i behandlingen av arkivmaterialet.
Gunnel Nyman (1909-1948)
Gunnel Nyman är en av den finska glasdesignens allra kändaste formgivare. Hon arbetade under åren 1932-1948 vid alla de väsentliga finska glasbruken: Riihimäki, Karhula, Iittala och Nuutajärvi. Nymans formgivning begränsades inte endast till materialet glas. Hon avlade möbelformgivarexamen år 1932 och vid sidan om möbler planerade hon också belysningsarmaturer och textiler. Nyman var en flitig formgivare, hängiven sitt arbete och aldrig skygg för nya möjligheter. Eftersom hon var frilans, kunde hon jobba för många tillverkare samtidigt.
Gunnel Nyman (1909 –1948) var en internationellt erkänd finsk formgivare. © DM kuva-arkisto
Gunnel Nyman dog efter en långt utdragen sjukdom år 1948. Därför fick hon inte uppleva den finska designens uppsving och framgång på 1950-talet. Nyman belönades postumt med guldmedaljen för glasdesign vid Milano-triennalen år 1951.
DET OIDENTIFIERADE
Gunnel Nyman -arkivet omfattar en stor mängd teckningar och skisser som inte går att anknyta till en viss produkt eller tillverkare. Sådana oidentifierade skisser finns av glasföremål, möbler, armaturer och textiler. Identifieringen av en skiss bygger i första hand på skissens eventuella anteckningar: datum eller namn på uppdragsgivare eller tillverkare. Sådana data saknas från en stor del av skisserna i Nymans arkiv. Ett flertal har trots detta spårats och identifierats med hjälp av fabrikernas produktkataloger och fotografier. Också de oidentifierade skisserna digitaliseras för att informationen förhoppningsvis ska kunna ge framtida forskare nya möjligheter.
FÖRVARING OCH KONSERVERING
För ett museum är det viktigt att artefakterna som lagras i en samling förvaras för kommande generationer. I lagringen av arkivmaterial strävar man efter att avlägsna allt som kan bidra till skador och fördärv, som t.ex. pappersklämmor och plastfickor Skador, revor och slitage repareras av en konservator. Till uppgifterna hör också att räta och släta ut veck och skrynklor. Före lagringen skyddas varje teckning särskilt med syrafritt papper och förvaras i fodral gjorda av syrafri kartong. I förvaringen är det viktigt att skydda det ursprungliga materialet från ljus och damm samt försäkra sig om att temperaturen och luftfuktigheten är konstant.
FÖRSTÖRBART MATERIAL
Gunnel Nyman -arkivet innehåller också material och ämnen som tiden kommer att förstöra. Till exempel tryckfärgen i ljuskopior av skisser och ritningar bleknar och färgens syrlighet försvagar pappret. Sådant material sparas inte i museets samling, utan avlägsnas. En kopia sparas ändå i museisamlingen i digital form. Endast ett slutgiltigt dokument eller en teckning arkiveras. Diverse dubbletter, arbetsexemplar eller anteckningar avlägsnas i regel från arkivmaterialet. Avlägsnat material bokförs ändå i samlingens databas. Vikta eller rullade skisser på papper kan försiktigt utslätas och förvaras räta.
Huntu – glasföremål formgivet av Gunnel Nyman för Nuutajärvi år 1947 © Mari Kallionpää
SAMLINGEN KOMPLETTERAS
Gunnel Nyman -arkivet innehåller material som kompletterar museets redan befintliga samling. Sådant är t.ex. ritningar som härrör sig från Iittala glasbruks produktion. Nyman arbetade i början av år 1947 en kortare period vid Iittala. Designmuseets samling omfattar Iittalas arkiv med ritningar av Nymans glasmodeller som Iittala tog i produktion. Gunnel Nyman -arkivet innehåller skisser till dessa och således kompletteras bilden av hela designprocessen. Designerns tidigaste skisser är fulltecknade pappersark där hon har sökt efter objektets form. På samma ark kan finnas skisser till flera modeller som hon designade för olika glasbruk.
STUDIERESOR TILL MUSEER
Gunnel Nyman företog två studieresor som digert skildras i arkivmaterialet. Den första resan gick till Tyskland år 1936 och den andra till Sverige 1946. På Tysklandsresan bekantade sig Nyman med flera museers glaskollektioner. Hennes skissblock fylldes av ritningar och anteckningar, där den studieresande designern går igenom glasets historia och olika tekniska metoder.
På museerna kan formgivaren bekanta sig med formgivningens historia. Designmuseets föregångare Konstindustriella museet grundades år 1873, ursprungligen som en undervisningssamling. Från start presenterade museet branschens bästa prestationer för studerande och publiken. Gunnel Nyman höll 1938, tillsammans med textilkonstnären Dora Jung, en samutställning på Konstindustriella museet. Där presenterades glasföremål vars intryck och inspirationskällor kan spåras via Gunnel Nymans reseanteckningar från Tyskland.
ARKIVET SOM KUNSKAPSKÄLLA
Gunnel Nymans formgivning av armaturer är inte lika känd som hennes glasdesign. Gunnel Nyman -arkivet innehåller en massa skisser för lamparmaturer. Tyvärr erbjuder de så pass lite information att det är svårt att identifiera specifika modeller genom dem. Nyman arbetade åren 1932-1938 som tecknare vid Taito Ab, men arkivmaterialet ger inga ledtrådar till någon av Taito Ab:s modeller. Fr.o.m. 1939 tjänstgjorde Nyman som designer för Stockmann-Orno och under krigstiden började hon jobba för Idman. En del av Nymans armaturmodeller kunde identifieras genom jämförelser mellan arkivets skisser och Idmans produktkataloger.
Gunnel Nymans armaturskisser för Idman på 1940-talet. © Mari Kallionpää
Designmuseet kontaktas ofta med frågor om Taito Ab:s och Idmans armaturers ursprung. Gunnel Nyman -arkivets digitaliserade lampskisser finns nu i söktjänsten Finna på Internet. Det fritt tillgängliga materialet erbjuder ytterligare data för forskning och studier samt för alla andra intresserade.
SAMLINGENS BRISTER KOMPLETTERAS
Gunnel Nyman -arkivet omfattar omkring 500 möbelritningar. Från Nymans ritbord har designer gått till produktion bl.a. till Kervo snickerifabrik, som ägdes av Stockmann, och Bomans möbelfabrik i Åbo. I Designmuseets samlingar finns dock ingen möbel planerad av Gunnel Nyman. Därför kompletterar designerns eget arkiv denna brist i museets samling. Arkivhelheten underlättar identifieringen av möbler designade av Gunnel Nyman även i andra museers samlingar. Material från Bomans fabrik ingår i Åbo landskapsmuseums samlingar och Kervo snickerifabriks material har bevarats av Kervo museicenter Sinkka. Ritningar beställda av övriga tillverkare och privata kunder väntar ännu på vidare forskning. Det blir spännande att se vilka modeller som sist och slutligen har gått till produktion.
DESIGNVINDEN
Kom och gör museisamlingsjobb! Stig in, forska och förvara. På Designvindens arbetsstation kan du studera Gunnel Nymans skisser. Tillika bekantar du dig med museets insamlings- och förvaringsuppgifter. Du kan skanna och spara originalritningar och packa in material för bevaring tillsammans med museets yrkesfolk. Designvinden är öppen från tisdagar till lördagar. På stationen får du goda instruktioner och en inblick i arbetet med samlingarna. För att delta behövs bara intresse och ett nyfiket sinne. Barnen får pröva på bildkatalogisering genom att kopiera och avbilda skisser.
VÄGEN TILL SAMLINGSOBJEKT
FÖREMÅL
Spegelprydnad
fritt format glas
1938
Riihimäki Glas Ab
Denna handgjorda spegelprydnad visades på Gunnel Nymans utställning på Konstindustriella museet år 1938. Spegelprydnaden är inspirerad av venetianskt glas, som Gunnel Nyman såg på världsutställningen i Paris 1937. Nymans egna glasföremål, armaturer och möbler var samtidigt utställda i Finlands paviljong. Paris-utställningen belönade också Nyman med tre medaljer.
URVAL
Som museiobjekt är spegelprydnaden mer än bara ett enstaka föremål; den berättar en historia. Detta är utgångspunkten för valet av föremål till en samling. Principerna för en samlings utökande finns nedskrivna i museets samlingspolitiska program. Dessutom begränsas utökandet bl.a. av förvaringsutrymmenas storlek och övriga resurser.
FÖRVÄRV
Spegelprydnaden är det enda föremålet som lades till I samlingen från arkivet. Gunnel Nyman -arkivet erhölls som en donation i mars 2019 och en överenskommelse om dess användning gjordes med donatorn. I överlåtelsekontraktet infördes bl.a. museets rätt att rensa eller välja ur materialet.
UPPTAGNING
© Paavo Lehtonen
Upptagningsprocessen består av ett flertal arbetsskeden som omfattar föremålens numrering,
katalogisering och fotografering. Om föremålet samlas så exakt bakgrundsinformation som möjligt i museets samlingshanteringssystem. Vid mottagandet av föremålet är beräkning av
datainnehållets kvalitet och mängd ett särskilt väsentligt arbetsskede. Föremål, ritningar och bilder har särskilda huvudböcker eller diarier. Varje föremål som upptas tilldelas ett huvudboknummer i löpande ordning. Den löpande numreringen togs i bruk på Designmuseet år 1978. De äldre samlingarna har annorlunda numreringssystem.
FÖREMÅLENS NUMRERING
Spegelprydnaden numreras. Numret införs i samlingshanteringssystemet och antecknas också
på föremålet, antingen skrivet på föremålet eller med en nummerlapp som fästs. Varje samlingsobjekt har ett eget nummer, med vilket det kan identifieras enkelt och exakt.
KATALOGISERING
Spegelprydnaden katalogiseras, vilket betyder att föremålets data införs i museets samlingshanteringssystem. Föremålet märks med numret som motsvarar huvudboknumret och detta införs i samlingshanteringssystemet. I det här skedet görs en identifieringskatalogisering som kan kompletteras senare. I identifieringskatalogiseringen mäts föremålet och beskrivs med ord, tillverkningsmaterialen identifieras och övriga data samlas genom att studera föremålet.
FOTOGRAFERING
Spegelprydnaden fotograferas och bilden införs i samlingshanteringssystemet. Bilden numreras
enligt föremålets nummer och införs i datafilen med föremålets övriga identifieringsinformation.
För skisser, fotografier och pappersdokument används vanligen skanner. Bildens främsta uppgift är att underlätta identifieringen.
I TRYGGT FÖRVAR
Spegelprydnaden packas i en låda som förvaras i museets samlingslager, där temperaturen
och luftfuktigheten är konstant. Vissa plastmaterial, t.ex. bubbelplast, kan användas som isolering. Mellan föremålet och plasten måste placeras ett skyddande material, som syrafritt papper. Annars kan plasten fastna i föremålets yta under förvaringen och skada det.
UNDERHÅLL OCH KONSERVERING
Spegelprydnadens skick bedöms översiktligt. Prydnaden har brustit och är i behov av konservering. Konservatorn utför de behövliga åtgärderna; material- och metodanalys, skadebedömning och val av nödvändigt konserveringssätt samt dokumentering av arbetsskedena i konserveringsrapporten. Konservering är den sista metoden för att underhålla ett föremål. Museets princip är att förvara föremål och annat originalmaterial oförändrat. Detta förutsätter goda förvaringsomständigheter och noggrann behandling under flyttning, transport och presentation.
UTSTÄLLNING
Spegelprydnadens data och en bild av föremålet är införda i museets samlingshanteringssystem. Denna digitala databas är det huvudsakliga verktyget då föremål väljs ut, t.ex. för en utställning. Designmuseet presenterar samlingsobjekt på egna utställningar samt lånar ut föremål och arkivmaterial till andra museer och offentliga samfund för utställningar. Lånaren förbinder sig att behandla och föreställa objektet under museitrygga förhållanden så som Designmuseet förutsätter. Lånaren riktar en låneförfrågan till museet och därefter granskas objektets skick och det bestäms om objektet kan utlånas eller inte.
Utställningen Gunnel Nyman – Öppet arkiv i Designmuseets Galleri. © Paavo Lehtonen
FORSKNING
En mängd data om spegelprydnaden finns att tillgå tack vare forskningen omkring den. Vi
känner till designer, men därtill också glasblåsaren och på vilka utställningar objektet har
ställts ut. Vi vet dessutom att prydnaden var i bruk hemma hos designern. På museet studeras den egna samlingen främst i utställningssammanhang. Dessutom kan olika områdens forskare besöka museet och bekanta sig med arkiven och föremålen.
