IITTALA KALEIDOSCOPE: FRÅN NATUR TILL KULTUR
Denna utställning firar Iittalas hundrafyrtioåriga historias jubileum. En sådan progression följer inte en lineär stig utan snarare ett mångförgrenat nät som är kraftigt sammanvävt med Finlands 1900-tals geopolitiska och sociokulturella förhållanden. Grundat som ett glasbruk år 1881, kom Iittala snart att införlivas i kärnan av Finlands industriella och kreativa utveckling, samtidigt medverkande i hela den nordliga regionens designfälts linjedragning. Dagens värld med dess vidgade perspektiv ställer nya frågor om design, ekologi, fabrikation, hantverk, matkulturer, ritualer och boendemiljöer. Bortom kontextuella förändringar, de estetiska och ideologiska rörelsernas flöde och därpå följande livsstilsväxlingar, uppenbarar Iittalas historia en kontinuitet av djupt rotade värderingar i samband med hantverk, kreativitet och socialt medvetande, tillika bevarandet av traditioner kopplade till Finlands inneboende dialog med naturen. Ordet kalejdoskop härstammar från grekiskan och betyder ”betrakta vackra former”. Utställningens 30 underteman belyser Iittalas produkters utvecklingsbåge från råmaterial via kreativa processer till produktion, produkternas samhälleliga inverkningar och till slut bortskaffande, materialcirkulation eller återanvändning. För utställningens koncept, utrymmesplanering och texter svarar arkitekt Florencia Colombo och industrielle designer Ville Kokkonen.
NATUR
Att ta lärdom av naturen är en av mänsklighetens medfödda egenskaper. Observation av naturen har för finnarna inneburit en grundläggande källa materiella resurser, intelligenta former och processer så väl som inspiration för kreativitet och förverkligande. Naturen är införlivad i den finska kulturen. Finlands skogar och insjölandskap erbjöd idealiska verksamhetsmiljöer för utveckling av allehanda industrier. Metall, keramik och glas har historiska kopplingar tack vare landets första ekonomiska näring: skogsbruket. Naturen antecknar simultant början och slutet på en produkts kretslopp: från råmaterial och energiresurs till bortskaffande eller återanvändning. Hållbarhetens och återanvändningens idéer har instinktivt närvarit längs Finlands hela materiella kulturhistoria. Hur som helst fortsätter uppfattningen om ett objekts livscykel att förändras med skiftningarna i de miljömässiga, tekno-industriella och sociokulturella perspektiven.
MATERIELLA VÄRDEN
Oavsett om de materiella värderingarna har varit praktiska och konkreta eller symboliska och fantiserade, har de ständigt lett till samhällsförändringar. Koncepten avfall och återanvändning är resultat av industrialiseringen. Innan massproduktionens inträde, var förlängningen av materialens och föremålens brukscykel en naturlig process i den finska kulturen. Iittalas senaste utveckling inom återanvändningen av glas och Vintage-programmets introduktion har medverkat till ett nytt spektrum av värden kopplade till den cirkulära ekonomin och miljöfrågor. År 2019 var Iittala ett av de första glasbruken som tillverkade produkter av 100 % återanvänt glas. Den globala forskningen understryker hur den cirkulära ekonomin borde implementeras på en systematisk nivå, integrerande konsumenter, företag, undervisningsinstitutioner och beslutsfattare.
MATERIELLA RESURSER
Glastillverkningens historia beräknas börja i Egypten och Mesopotamien i form av glasyr på forntida keramikföremål. Utvecklingen av klart glas började i Alexandria år 100 som resultat av att manganoxid lades till formeln. Glasindustrin landsteg i Finland via Sverige, med glasblåsare från Centraleuropa. Glastillverkningens huvudsakliga råmaterial är kvartssand (silikat). Färgat glas kommer till genom att tillsätta särskilda föreningar i den klara glaskompositionen. Skiftningar i materialresurserna, formlerna och fabrikationsteknikerna har bestämt atomstadie, struktur och färg på Iittalas glas, definierande produkters specifika funktionella och estetiska egenskaper.
MATERIALETS BETEENDE
Glaset är ett metamorfosiskt material. Glasets kemiska komposition manipuleras ständigt av olika formler för ett spektrum av vitt skilda framställningar. På så vis, har glaset samma förmåga att vara en källa för ingenjörskonst så väl som ett sätt att uttrycka sig. Glastillverkning omfattar en dialog mellan kemi och fysik. Glas blir till genom kvartssand, adderat med ett flussmedel som soda (sodiumkarbonat) eller pottaska (kaliumkarbonat) som har stabiliserats med kalksten (kalciumkarbonat). Flussen gör att sanden upplöses och smälter i temperaturer mellan 1,000°C och 1,200°C. Den kemiska kompositionen påverkar glasmassans smidighet och formbarhet, färgton och allmänna karaktär. Iittalas historia omfattar flera skeden av glasformler, var och en ledande till distinkta materiella uttryck.
TANKEN
I Finland utvecklades olika materials värden i allmänhet – och glasets i synnerhet – enligt en alldeles egen logik. Den gåtfulla naturen som glaset tillägnades längs 1900-talet var resultatet av uppfinningsrikedomen och samarbetsdynamiken mellan industriella konstnärer och hantverkare. Experimenterandet karaktäriserade en kreativ logik som ledde till en enastående mångfald av uttryck, introducerande glaset för nya betydelser, funktioner och tekniska grepp. Längs epokerna kom konstnärer och designers att genom sin kreativitet bidra till utvecklingen av Iittalas distinkta skapandeprofil. Alltsedan dess grundande, har Iittalas system av produktutvecklande löpt jämsides med de föränderliga kontextuella faktorerna. Den starkt närvarande andan av konst och hantverk och undervisningens interdisciplinära natur avspeglade i Finland en unik infallsvinkel till designfältet. Kontrasterande synpunkter ifrågasatte rollskillnaden mellan praktiskt konstnärskap och industrin, givande impuls till en särpräglad akademisk, industriell och skapande utveckling. Iittalas samlade verk från 1900-talet är en god illustration av processen.
JAKTEN PÅ IDÉER
Ännu inne på början av 1900-talet producerade alla finska glasfabriker likadana modeller. Under 1900- talets första hälft kom designtävlingen att bli ett verktyg för uppfinningar och kreativa utmaningar. Karhula- Iittala -tävlingen år 1932 ansågs vara en historisk vändpunkt inom finsk glasdesign och -tillverkning. Tävlingen hade två väsentliga resultat: Aino Aaltos Bölgeblick – en bordsservis i pressat glas – och utnämningen av Göran Hongell till konstnärlig rådgivare vid Karhula glasbruk. Karhula-Iittalas tävling 1936 utlystes för att få nya modeller till den kommande världsutställningen i Paris 1937. År 1946 organiserades en tävling av Iittala, oberoende av Karhula, som koncentrerade på dekorationsglas. Denna idéjakt siktade på att hitta nya mallar för den kommande Nordic Applied Art -utställningen i Stockholm. Första pris gick till Tapio Wirkkala och andra samt tredje pris Kaj Franck. Efter tävlingen anställdes både Wirkkala och Franck av Iittala.
FRÅN KONST OCH HANTVERK TILL INDUSTRIELL DESIGN
Den första skolan för praktisk konst grundades i Helsingfors år 1871. Sedan 1930-talet var Arttu Brummer en av ledargestalterna. Vida verkande utanför undervisningen som designer, kurator och konstkritiker, blev han en nyckelfigur som förde den akademiska skolningen närmare praktiken. Från konst och hantverk till praktisk konst, från industriell konst till industriell design användes parallella definitioner ofta samtidigt för att markera ideologiska tendenser. I Finland togs termen ”design” i bruk på 1950-talet och undervisningen i industriell design började år 1961. Den industriella designens utveckling ackompanjerades av den nya dialogen mellan företagen, fabrikerna och formgivarna. Tillika uppstod nya ideologier och nya sätt att arbeta inom designfältet, vilket även reflekterade förändringarna i samhället och kulturen.
ATT GE FORM
Experiment är en av glastillverkningens inneboende egenskaper. Det alltid närvarande hantverket följer en pågående dialog mellan formgivaren och glasbruket. Processen bakom introduktionen av varje ny produkt eller nytt konstverk är en komplicerad samarbetsekvation med många variabler. Glasbrukens designinriktning började under det tidiga 1900-talet och demonstrerades av att Karhula anställde Göran Hongell och Iittala utnämnde Erkki Vesanto till konstnärliga rådgivare. Anlitandet av anställda talanger och interna designers upphörde i början av 2000-talet, till förmån för samarbetsprojekt med finska och utländska frilansdesigners. Trots att relationen mellan designerna och industrin har förändrat, tillåter Iittalas experimentella samarbetsdynamik designerna att fortsätta utforska glasets nya möjligheter, stödda av skickliga tekniker och hantverkare.
KALEJDOSKOPET
Det är omöjligt att begripa essensen i finsk design utan förståelse för dialogen mellan landets natur och kultur. I den nordiska regionen fanns ett ideologiskt skönhetskoncept som länkade estetiken till samhällets omvälvningar. Skönheten antog i denna bemärkelse en revolutionär karaktär. Reflekterat i Iittalas glas, tog sig Finlands skogsekosystem en kritisk roll i ett flertal formgivares kreativa språk, inbäddat i deras konceptuella universum, artistiska uttryck eller invävt i deras kreativa processers olika stadier. Glaset beskrev ett unikt kommunikativt språk. Finlands kulturella utveckling på 1900-talet introducerade nya variabler till glasets värld, sträckande sig vidare från bordsföremål till interiörer och belysning. Under tiden presenterade den samtida konsumentkulturen helt nya modeller för socialisation och ritualer, influerade formellt och funktionellt experimenterande samt poängterade färgernas roll som en förlängning av Iittalas materiella spektrum. Hur som helst förblev glaset kärnan av hela varumärkets väsen.
MAGISK REALISM
Magisk realism är en analytisk kategori som utvecklades internationellt längs 1900-talet inom litteratur, målning och film. I den finska glaskonstens kontext i allmänhet – och Iittalas historia i synnerhet – hänvisar begreppet magisk realism till införlivandet av ett övernaturligt element i det vardagliga livet; det ofattbara mitt i det normala. Genom Iittalas historia, har skönheten underhållit en dialog mellan subjektivt poetiska och socioekonomiska agendor. En stark relation till Finlands mäktiga naturomgivning, en materiell kultur som respekterar landets forntida hantverk samt glasets och glasblåseriets inneboende sublima karaktär tillägnade Iittalas arbeten en naturlig metafysisk anda. Mytologiska, fantastiska berättelser och formell stramhet sammanvävdes med Finlands övernaturliga uppfattningar om miljön och materien. Som ett uttrycksmedium kom glaset att samtidigt förkroppsliga verklighet och illusion.
HISTORIEN SOM EN ROTSTOCK
Från musiken och arkitekturen till industriell konst är det sublima närvarande i varje lager av den finska kulturens uttryck. De kreativa fälten utgjorde allmänna kanaler för den kollektiva identitetens utformande. I denna kontext illustrerar Iittalas historia varumärkets komplexa dialog med Finlands kulturella, politiska, ekonomiska and sociala evolution. Designdrivna industrier blev ideologiska motorer och internationella marknadsföringskanaler för Finlands kulturella och politiska presentation, först som en ung, självständig nation och senare som en del av den nordiska regionen. Introduktionen av modernismen och utvecklingen av ett funktionalistiskt regionalt perspektiv under 1930- och 1940-talen lade grunderna för Iittalas framtida designprinciper. I detta sammanhang kan Iittalas kreativa åstadkommande urskiljas av arbetsfördelningen mellan långvariga hantverkstraditioner och tillströmningen av moderna ideologiska och teknologiska processer.
KLIMAT OCH KULTUR
Naturupplevelsen är kulturellt betingad. Regionala trossystem och mytologier utvecklades som medel att förstå omgivningen. Överlevnad och välmående länkades historiskt till årstiderna, som representerade universumets cykliska ordning. I Finland har förståndet influerats av naturen. Detta visar på ett beständigt särdrag som anses särskilja den finska kulturen från andra nationers. Under mitten av 1900-talet blev denna dialog en retorisk strategi för internationell kulturpolitisk propaganda. Fotografier i muralstorlek visade vyer av skogar och sjöar i fågelperspektiv, illustrerande Finlands glest bebyggda landskap. Hos Iittala formade man landskapens temperament i glas. Upplysta antingen av atmosfäriska tillstånd eller kulturella filter, har uppfattningen av naturen försett de finska formgivarna med mästerliga sensitiva instinkter.
SOCIALA INDIVIDER
Allt sedan lanseringen har Kaj Francks servisserie Kilta – och dess naturliga efterträdare Teema -varit en symbol för en universell formlära. Designkonceptet motsvarade den funktionella efterfrågan av de nya konsumenterna i Finland. Beaktande användbarheten och kostnaden, uppvisade Kilta en normativ stramhet; alla element existerade oberoende av kollektionens koncept, men motsvarade en standardiserad morfologisk familj. Varje komponent utvecklades individuellt till att betjäna en stor mängd syften. Kollektionen introducerades år 1953. Trots dess vidsträckta succé togs Kilta ur produktion 1974 och återupplivades under det nya namnet Teema 1981 med en komplett ny teknisk design för produktion som stengods. Genom tider har dess universalitet möjliggjort elementens användning inom olika kulturer och mattraditioner.
TRADITION OCH MODERNITET
Tidsramen och karaktäristiken av Finlands industriella utveckling möjliggjorde hantverksskicklighetens upprätthållande. Ända till de massproducerade föremålens introduktion, uppvisade hushållsföremålen lokalt specifika drag och djup förståelse för traktens materiella resurser. Väl inne på hälften av 1900-talet var den sociala jämlikheten ett kraftigt laddat koncept via vilket funktionalismen återupplivade ett nationellt etos. Produkttyper hänvisande till en folklig materialkultur samt deras användningsvanor, blev en källa för forskning och referenser. Tradition och modernitet utgjorde inte en binär motsats utan snarare en unik formel som kännetecknade Finlands distinkta designevolution. Som social grund och kulturellt system, utgör traditioner en dynamisk helhet. Än i dag uttrycks en långvarig respekt för det kulturella arvet, till exempel genom en reviderad tolkning av materiella resurser, typologier och ritualer.
VISUELLA SYSTEM
Glaset är ett genomträngande instrument som har haft en historisk betydelse i vår dialog med världen. Förvrängningar i glasytan öppnar nya perspektiv, som om uppmuntrande glaset att användas som ett tänkande verktyg. Glasets funktionella användningsområde utvecklades parallellt med dess andliga och estetiska associationer. 1920- och -30-talen anses vara Iittalas kristallålder. Slipning av blykristall bröt sig ändå lös från dess böhmiska ursprung och antog en ny abstraktion. Glasfacetter projicerade en grafisk upplevelse av vertigo, en tredimensionell illusion. Sedan dess utforskades de optiska egenskaperna kreativt via hantverksmässiga, tekniska och formmässiga variabler, experimenterande med uppfattningens känsla, tänjande gränserna för glaset som en sensitiv upplevelse.
MIMESIS
Observation av den naturliga världen har varit en källa till intelligenta former och processer så väl som en kreativ och uttrycksmässig resurs. Finlands samhällsutveckling avspeglar ett långvarigt förhållande till naturens andliga krafter och symboliska innehåll. Längs Iittalas historia, har inspirationen från naturen och omgivningen gett urkraften till sofistikerade glasföremål. Dessa ingick i och besjälade konstnärligt kommunikativt språk. Filmer, fotografier och utställningar betygade vördnad inför naturens skönhet och intelligens. Varje glasdesigner tolkade naturen på sitt unika sätt. Genom dessa verk fick både organiska och oorganiska världar visa upp en naturlig skönhetskänsla. De avslöjade naturens lagar, i synnerhet livets essens.
KERAMIK OCH GLAS
Keramik och glas förblev länge parallella material med liknande egenskaper. I de tidiga objekten var glaset genomskinligt eller ogenomskinligt, vilket till både tekniken och karaktären har fortlevt till våra dagar. Sedan år 1881 har Iittala på olika sätt varit anknutet till Karhula, Hackman, Arabia, Nuutajärvi, Rörstrand, Gustavsberg och Fiskars. Glasets väsentliga värden och yrkesskickligheten inom tillverkningen är från början fundamentala principer. Varje företagsmässig övergång har ändå skapat nya perspektiv på material. Keramiken upptogs i Iittalas produktrepertoar år 2002, som en del av produktsortimentets förnyelse. Reformen väckte en ny dialog inom det som hade varit en specialiserad produktionsmiljö. Nu närmade man sig glaset som en del av en större helhet material och funktioner.
SKILLNADER OCH REPETITION
Uppstapling, serialitet och lagring introducerade nya föreställda relationer mellan objekten. Ett repetitionens språk uppstod. Visuella medier blev en spegel för det nya industriella samhällets expressiva kraft. Framträdandet av experimenterande grafik och fotografi förstärkte andan av serietillverkning och praktiska normer. Abstrakta kompositioner och visuella resurser, som t.ex. positiv-negativa kontraster och montage, kopplades till industriproduktionens seriella natur. Behovet av mångsidighet och rumslig effektivitet ledde till ett nytt formspråk baserat på konceptet serialitet och hopsättning. Designerna började införliva distinkta lösningar mellan en individuell enhet och ett set. Praktiska förutsättningar blev skulpturala kompositioner och de färdiga produkterna uppvisade både poesi och stramhet.
FÄRG
Färger är ett kulturfenomen. Historiska, miljömässiga och emotionella teman influerar valet av specifika nyanser. Som en känsloupplevelse är sättet på vilket varje person upplever färger inneboende kopplat till dialogen mellan miljömässiga och subjektiva variabler. Genom Iittalas historia har färgerna associerats till olika sociokulturella politiska och ekonomiska kontexter. Idag är Iittala högt värderat för dess professionella och hjärtliga approach till kulört glas. Det har ändå varit en tidsperiod då Iittala inte tillverkade något kulört glas alls. Om än det finns tusentals färger i arkiven, består Iittalas aktuella palett av bara 200 färger, av vilka ett medeltal på 20 används aktivt årligen. I-
GLAS
I maj 1956 presenterade Iittala en ny kollektion och strategi. Iittalas i-glas -utställning lanserade Timo Sarpanevas omfattande i-linje jämte nya verk av Tapio Wirkkala och Erkki Vesanto. Sarpaneva hade också ritat en ny logotyp, i-märke, för i-linjen. Senare blev i-märket varumärket för hela Iittala kollektionen. Utställningskatalogen presenterade Iittalas nya linje som glasbruk och brand. Genom sin nya i-linje studerade Sarpaneva fenomenen lätthet och färg. Det nordiska konceptet ”skönhet i vardagslivet” ledsagade Sarpanevas funktionalistiska approach. Bruksföremålen omtolkades genom konstnärliga uttryck. Känslig och spröd abstraktion indikerades med vattenfärgspaletten; för i-linjen framtogs speciella färger i vilka man strävade efter ”brutna” nyanser. Tillsammans med Iittalas kemist Keijo Laitinen arbetade Sarpaneva fram en gråbaserad färgkod som tillåt föremålen att behålla en delikat och balanserad komposition på bordet.
GEOMETRI
Sedan Iittalas allra första början har geometriska former fått uttrycka attribut för naturen, synintrycken, formernas universalitet eller enkla kompositionella infall. Som en grupp, presenterar de geometriska verken en abstrakt komposition och reflekterar en dämpad dialog. De väcker förundran men bevarar samtidigt en stillsam skönhet. De följer en tyst, intern logik, ett raffinerat förnuft. Deras konstlöshet kan härledas till en poetisk stramhet. Föremålen hör ändå inte till någon viss epok eller något vanligt konceptuellt eller kreativt universum. Som i färgfrågan, avspeglar geometrin genom varje designers verk specifika kontextuella variabler kopplade till sociokulturella tendenser, formella och konceptuella ideologier, lika väl som tekniska omständigheter.
FLYTANDE DYNAMIK
Glaset uppvisar en ömsesidig koreografi relaterad till materialets naturliga fluiditet. Dess Plasticitet av glas medger experimenterande med fria former. Det finns ett interaktivt rum mellan materialets förmåner och det kreativa uppsåtet. I den bemärkelsen har glaset egenskapen att vägleda uttrycket: det lockar fram ett känslomässigt svar, det skapar förväntan. Glas kan tolkas som ”materiens fjärde fas”; det torde inte finnas något tillstånd glaset inte kan anamma. Dialoger mellan omgivningens vattenformer och glasets expressioner avspeglar en outsinlig brunn av inspiration. I dessa finns ett psykofysiskt element, som kommunicerar vissa sensoriska och emotionella värden. Formbarheten, kulören, texturen, reflektionen, genomskinligheten och ljusförmedlingen uttrycker tillsammans materialets väsen.
SAMHÖRIGHET
Hemmet är ett flytande koncept. Dess betydelser är mångfaldiga och dess begränsningar dynamiska. På 2000-talet har hemmets privata sfär också blivit en del av vårt offentliga, virtuella utrymme. Tack vare teknologin har rumsliga begränsningar och mänskliga kopplingar blivit elastiska. I dialogen mellan den materiella kulturen och den privata samt sociala sfären, förenar artefakter oss med rummet. De är i samklang med ett språk som är personligt och tillika i dialog med ett kulturellt system. I Finland uppfattas samhörigheten tydligt i förbindelsen mellan mat och kultur. Denna dialog har utvecklat objekt som särskilt är ämnade för delning av måltider och drycker. Känslan av delning förblir i dag ett essentiellt element – kärnan i hela Iittala.
ARKETYPER
De flesta objekten i vår miljö och vardag härstammar från urgamla modeller. Termen arketyp deriveras från grekiskans arche – ursprung och typos – mönster, modell. Arketyper kan uttolkas som ett universellt, formellt svar på en standardekvation. Från ett globalt perspektiv utgör de ett fragment av civilisationens historiska, tekniska och materiella arv. Arketyperna avslöjar en djup visdom – en evolution av kunskap och skicklighet som förfinar de väsentliga formmässiga och funktionella egenskaperna med tiden. En viss designens arkeologi är igenkännlig i många av Iittalas designer, hämtande referenser från historiska exempel som reflekterar en känsla av anonymitet, universalitet, tidlöshet, funktionell precision och formens syntes.
ERGONOMI
Att använda köksredskap och matserviser hör till våra vardagliga sysslor. Det är via dessa otvungna rutiner en designs effektiva funktionalitet kommer i dagen. Ergonomiska attribut förser oss med komfort och smidighet i uppgifternas utförande. Dessa repetitiva motoriska sekvenser leder till ett kognitivt införlivande av verktyg i vårt anatomiska spektrum. Som resultat, fungerar verktygen som förlängningar av våra kroppar. Publiceringen av Charles Darwins teori Om arternas uppkomst (1859) har sedermera föranlett teorier om verktygens inflytande på människans evolution. Handverktygen uppenbarar en dialog mellan muskuloskeletala egenskaper och biomekanik. Styrka, grepp, precisa rörelser, handledsrotationer och manövrerandet av föremål mellan tummen och fingrarna avspeglar, hur ett verktygs design efterföljer människans form och motoriska förmågor.
MAT
Maten, tillsammans med dess många ritualer, ger en lins genom vilken samhället kan betraktas. Den reflekterar en regions och dess samfunds identitet, samt dess lokala traditioner och materiella kultur. I Finland har vissa husgeråd rentav utvecklats i samband med vissa mat- och dryckesvaror. Lämningar av dessa kulturvanor och kärlen som tillverkades för dem, kan upptäckas genom Iittalas hela historia. På senare tid har de gemensamma sociala mönstren introducerat nya tolkningar av måltidsupplevelsen för Iittala. Influenser från lokala och fjärran kulturer är uppenbara, jämsides med ökningen av nomadiska livsstilar och nya hushållsinteriörer anpassade för införlivandet av teknologin. Livsstilens omvälvningar medförde nya sätt att konsumera mat och till och med nya definitioner för maten.
KOMMUNIKATION
Informationens förmedling via media har förmågan att skapa värden, opinioner, begär och beteenden. I dialogen mellan ekonomi och kultur, var massmediernas engagemang i design genom 1900-talet en kritisk impuls för etablerandet av designdrivna industrier och födelsen av ett modernt konsumentsamhälle i Finland. Masstillverkning ropade efter masskonsumtion. Fotografiets förmåga att uttrycka så väl fysiska som psykologiska perspektiv tillät designen att projicera attribut bakom den visuella formen. Genomsyrad av abstraktionens anda, antog vissa designporträtteringar rentav en internationell ikonstatus. Sedan dess skapade övergången från analogt till digitalt ett skifte i sätten hur Iittalas kommunikationsstrategier produceras och konsumeras.
TRANSFORMATION
Framställningen av glas bibehåller en anda av underverk. Vid Iittala glasbruk reflekterar medlemmarna i fabrikslaget över den bestående närvaron av ”ett magiskt element”. Formen förefaller att fångas ur ett flyktigt, kortlivat ögonblick. Nivån av glasblåsarnas kreativa insats avslöjar en förkroppsligad vetskap där blåsandets koreografiska process för en intim dialog med fysikens och materialets naturlagar. Glasblåsarna är i detta avseende designerns förlängning. De är formens uttolkare. Deras händer, ögon, andning och sinnen vägleder materialet. När glaset blåses, förvandlas dess dolda egenskaper till synliga, konkreta fenomen. Iittalas tillverknings evolution har löpt jämsides produktionsmetodernas utveckling sedan fabriken grundades. För närvarande delas produktionen mellan traditionella blåsningsmetoder och automatiserade processer. Hantverk sammanvävs ofta med mekaniska uppgifter. Längs 1900-talet fram till idag, har formmakarna, gravörerna och glasblåsarna bidragit till definitionen av Iittalas distinkta karaktär.
MEKANISERING
Mekaniseringen har spelat en viktig roll i Iittala sedan fabriken grundades, med början i en semiautomatisk glaspressning med mänskligt drivna maskiner. De helautomatiska processerna introducerades efter kriget i Finland. Över tiden förorsakade rationaliseringen en glömska av särskilda hantverksfärdigheter. Nutidens automatiserade tillverkning hos Iittala omfattar pressning och centrifugal gjutning. Materialets natur och produkten införlivar alltid upphovets prägel: mekaniskt eller mänskligt. Ett glasföremål är alltid ett direkt resultat av tillverkningsmetoden. Från utveckling av maskineriet till formar och glasblåsarmetoder, har innovationen vid Iittala glasbruk varit resultatet av hantverkarnas, teknikernas och designernas kombinerade strävanden.
KULTUREN
Sedan grundandet vävdes Iittala in i lokala och internationella skeden av historisk och sociokulturell betydelse. Industrialiseringens frammarsch, konsumentsamfundet och urbaniseringens processer genomskars av växlande politiska ideal. Dessa ledde till en revidering av designfältets allmänna och pedagogiska roll, kanaliserande en ny estetik, nya funktioner och värderingar. I denna kontext erbjöd Iittala en självförverkligandets plattform för konstnärer och formgivare. Dessa unika förhållanden medförde att Iittalas kreativa produktion rönte avsevärd lokal och internationell uppmärksamhet. Glaset antog ett nytt kulturvärde. Med den förhöjda levnadsstandarden blev utvecklingen av en ansvarsfull konsumtionskultur en socioekonomisk agenda. Pedagogiska program associerade skönhet och välmående till funktionalistiska principer. Utställningar, filmer och tidskrifter medverkade till att bekanta allmänheten med ett universum av ideal, material och teknologi marknadsförda under det moderna hemmets koncept. Design blev ett masskulturellt fenomen. Summan av dessa kontextuella element drog genom hela seklet linjerna för Iittalas dynamiska konceptuella, funktionella och estetiska karaktäristik.
NEGATIVEN
Kvaliteten på det finska glaset från mitten av 1900-talet, vida beundrad av utställningspubliken och medierna, var resultatet av vanligen anonyma hantverkares och teknikers lagarbete. Idéernas uttolkande fortgick genom formmakeriet. I vissa fall medverkade konsthantverkare och designers – som Tapio Wirkkala och Jorma Vennola – i utvecklandet av sina egna formar. Formmakarna och glasblåsarna samarbetar med detaljerna som en form kan kräva. Blåsta produkter tillverkas nuförtiden med hjälp av formar i trä, grafit eller stål, beroende på designens natur. Föremål tillverkade i stålformar testas alltid först i träformar.
HANTVERK
Glasbruk har genom historien fungerat som samfund. Många mästare började som unga och stannade i samma fabrik ända till pensionsåldern. Ett undervisningsprogram för interna glasblåsare startades av Erkki Vesanto år 1954. Efter att yrkesutbildningssystemet ”i huset” upphörde, påbörjades ett samarbete år 1995 med Kalvola högstadieskola som erbjöd glasblåsning som ett valbart ämne. Många av Iittalas nuvarande glasblåsare deltog i kursen. Glasblåsning involverar en intim dialog mellan materialets formbarhet och hantverkarens visuella och fysiska gensvar. Glasblåsarna arbetar i team som fungerar enligt en rytmisk koreografi. Stegen som krävs för att uppnå varje resultat följer långt samma princip som musiker som följer noter: glasblåsarna kan recitera satserna utantill.
UTSTÄLLNINGSPOLITIK
Finland deltog i nästan varje världsutställning under den första hälften av 1900-talet. Då landet gavs självständighet, reflekterade ihärdiga strävanden behovet att kommunicera bilden av landet som en modern västerländsk nation. I den här kontexten blev konstruerandet av en omfattande kulturell identitet en huvudsaklig diplomatisk manöver. Genom samarbeten mellan staten och industrin kom designen att spela en framskjuten roll och kulturentreprenörer blev inflytelserika diplomater på fältet. Iittala skapade ofta originalverk till de internationella utställningarna. I denna bemärkelse utgjorde utställningsdeltagandet ett laboratorium för testande av idéer. Dessa arbetens internationella erkännande projicerade en aura av nationell popularitet på finsk design i allmänhet och glas i synnerhet.
TID OCH LATITUD
Samlingar och utställningar tenderar att avspegla en vetenskaplig och kulturell kontext, samt tillika gestalta hur verken kommuniceras till samhället. Medan de nordiska idealens värden i Finland var uppenbara i konceptet ”skönhet”, blev introduktionen av funktionalistiska smakstandarder för en global masspublik ett fenomen som avspeglades genom utställningar av “bra design”. Idag är summan av dessa verk historiskt väsentlig, samtidigt absorberad av samtida globala sociala mönster. Den senaste tidens förändringar i konsumtionsbeteende och designvärden har introducerat ett vitt spritt godkännande av cirkulärekonomin och ett nyväckt intresse för vintageföremål. Denna livscyklernas fortsättning motsvarar i sig själv Iittalas historiska värden.
VARJE DAG VARJE MAN
Finlands socioekonomiska struktur undergick väsentliga förändringar i mitten av 1900-talet. Designkoncepten grundades på de nya konsumenternas behov. Ellen Keys banbrytande essä Skönhet för alla (Beauty For All) var en nyckelreferens för utvecklingen av de nordiska funktionalistiska idealen. I denna process länkades skönheten till det kollektiva välståndets demokratiska anda. Uppfattningen av samhället som en enhet belyste designens roll i industrin och kulturen. Massproduktion sattes i dialog med masspopulation och minimumbostäder, med standardisering som ett industriellt system och en social dogm som påföljd. En ny känsla av kreativitet och innovation bubblade upp. Konceptet ”varje” – marknadsfört genom universella produkter – blev ett didaktiskt designställningstagande.
Bilder:
1 Tapio Wirkkala arbetar i sin studio Foto: Iittala 2 Glasblåsare och lärling, Iittala 1950-talet Foto: Designmuseets bildarkiv 3 Milanos Triennial Finska sektionen, designad av Tapio Wirkkala 1954 Foto: Designmuseets bildarkiv 4 Göran Hongell Aarne, glas munblåst glas 1948 Karhula-Iittala / Iittala glasbruk Foto: Johnny Korkman 5 Karhula glasbruk produktionsdokumentering 1950-talet Foto: Designmuseets bildarkiv 6 Timo Sarpaneva i-linjen munblåst glas 1956 Karhula-Iittala / Iittala glasbruk Foto: Rauno Träskelin 7 Jorma Vennola produktionsdokumentering 1980-talet Foto: Designmuseets arkiv 8 Annaleena Hakatie prototyper, trä 1997 Iittala 9 Yrjö Rosola Manalan tuli (Dödsrikets eld), vas munblåst glas, blästrat 1936 Karhula-Iittala / Karhula glasbruk 10 Oiva Toikka Birds by Toikka, Korppi (Korp) munblåst, ghandgjort glas 1998 Nuutajärvi, Iittala Foto: Johnny Korkman 11 Kaj Franck Kartio, vas munblåst glas 1958 Nuutajärvi, Iittala Foto: Johnny Korkman 12 Göran Hongell Säde tableware pressglas 1938 Karhula-Iittala / Karhula glasbruk Foto: Johnny Korkman 13 Iittala glasbruk färgprover för glasproduktion 2020 Iittala Foto: Johnny Korkman 14 Timo Sarpaneva i-linjen munblåst glas 1956 Karhula-Iittala / Iittala glasbruk Foto: Rauno Träskelin 15 Oiva Toikka Tirri (Tärna) munblåst, handgjort, 100 % återvunnet glas Iittala Foto: Iittala 16 Iittala glassworks återvunnet glas 2020 Foto: Iittala 17 Ronan and Erwan Bouroullec Fleurs munblåst, handgjort glas, smidesjärn 2020 Iittala 18 Jorma Vennola Prototyp för Paula-glas 1975 Foto: Johnny Korkman 19 Carina Seth-Andersson Tools Seth-Andersson 98, serveringsskål borstat rostfritt stål 1998 20 Harri Koskinen Uusi alue (Nytt område), Art Works Collection munblåst handgjort glas 2009 Iittala Foto: Iittala
